Hennes sista försök

... som Traste Lindén sjöng. Nu kickar vi liv i Klockarbarbro en sista gång.

Kolla bara.

I see a star

För några veckor sedan var Anna här och vi tog vår sedvanliga tur på Petter & Lottas. Jag bläddrade bland skivorna och hittade en vinylsingel, Mouth & MacNeals "I see a star" som var med i Eurovision Song Contest någon gång på 70-talet.

Jag kom direkt att tänka på en kollega som jag hade i Söderhamn. Han älskade den låten och gick och sjöng på den när det var melodifestivaltider. Jag hjälpte honom att anförskaffa den i digitalt format och han var eld och lågor, tvingade in alla i hans rum för att lyssna på den.

Först bläddrade jag förbi, men sen bestämde jag mig för att köpa den och skicka den till honom. Vi hade visserligen aldrig någon nära relation men vi var rätt få i Söderhamn och man blev ändå rätt nära bara av att jobba ihop. Dessutom visste jag ju att han inte hade låten på skiva. Jag tänkte att han nog skulle tycka att det var kul att få den.

Det dröjde ett tag innan jag skickade den. Jag slog in den i gammal kartong, tejpade ihop - men hittade inte hans adress. Det var flera år sedan vi jobbade ihop och jag visste var han hade bott då, men där fanns han inte kvar. Till slut slog det mig att jag sett hans son på Facebook. Genom honom fick jag adressen och några dagar senare skickade jag skivan.

Veckan efter ringde han mig på jobbet. Han hade letat upp mitt hemnummer och ringt och fått mitt nummer av Ronnie. Han var jätteglad för skivan - även om han efter en stund medgav att han behövde skaffa sig en vinylspelare för att kunna lyssna på den - och att han faktiskt skaffat den på cd sedan sist.

Vi pratade rätt länge om vad som hänt sedan Söderhamnsgänget spritts för vinden. Han berättade om vad han hade för framtidsplaner, kanske en bok till. Vi var överens om att det var en bra tid vi hade haft på samma jobb, båda trivdes bra där och såg tillbaka på det som något väldigt roligt.

Jag lovade att höra av mig om jag var i närheten av där han bodde, så vi kunde ta en fika. Jag trodde nog inte att jag skulle göra det i den närmsta framtiden, jag är inte där så ofta. Men han lovade också att slå en signal om han kom till Gävle.

I dag mejlade min chef från Söderhamnstiden och berättade att han har gått bort. Plötsligt, i går, åkte han in på akuten med någon märklig infektion i kroppen och så var han borta. Ingen som helst förvarning.

Det finns många saker man skulle kunna skriva om honom och om det som hände men tankarna snurrar och många andra skulle skriva det bättre än jag. Det räcker med följande:

jag är glad att jag köpte skivan och jag är glad att jag skickade den.