En storasysters instinkt

Aldrig förut har jag haft så lätt att relatera till en misstänkt knivmördare. Det var det första jag tänkte när jag läste Aftonbladets artikel i morse om tjejen som tog en kniv och gick ut för att sticka ner den som misshandlat hennes lillebror.

Jag kände - i mig själv - vad som drev henne.

För det finns något instinktivt hos en storasyster som aldrig går ur en. Att lillebror måste beskyddas. Ingenting får någonsin skada min lillebror och den jävel som försöker ge sig på honom ska få med mig att göra.

Det är ju inte som om vi aldrig grälar, eller som om jag aldrig varit elak mot lillebror för det ska gudarna veta att jag har varit. Men innerst inne vet jag att han är världens mest värdefulla. Och att det liksom är mitt ansvar att han ska må bra.

Jag vet inte hur det kommer sig. Men faktum är att jag är den enda som får jävlas med lillebror.

Det har till exempel hänt att jag, med mina måttligt respektingivande 166 centimeter, gått emellan när någon fyllemuckat med brorsan. Trots att jag naturligtvis varit mycket mindre än båda två. Trots att jag egentligen vet att det är en situation han klarar utmärkt på egen hand, brorsan slåss inte, brusar inte upp, och är dessutom mycket större än den där fjanten. Lillebror är faktiskt 24 år gammal, stor och stark och vuxen.

Men ändå. Jag gick emellan instinktivt. Utan att ens tänka. För jag skyddar min lillebror.

Så om jag fick hälsa på min lillebror på sjukhuset, helt sönderslagen i ansiktet. Om jag sedan fick se en film på nätet av killarna som misshandlade honom. Jag skulle se rött. Jag skulle vilja hämnas. Jag skulle vilja gå hem till killen och lära honom att min lillebror, honom ger man fan i.

Steget är förstås långt från att känna den känslan, till att gå hem, hämta en kniv och gå och sticka ner killen. Jag skulle förstås aldrig sticka en kniv i en annan människa. Men jag känner själv instinkten som kanske drev henne.

Man ska ge fan i min lillebror, helt enkelt. Han är ju lillebror.
Det är faktiskt bara jag som får jävlas med lillebror.