Om separationer

Det finns de här i världen som har svårt att släppa taget om det gamla. Som ältar det som varit och vägrar gå vidare, som envist stirrar i backspegeln och gärna behåller en klo eller två säkert nedstuckna i det förflutna. Det är inte så svårt att förstå, när man släpper taget om det gamla vet man ju inte vad som kommer i dess ställe.

Men nu är det så här. Det är dags att släppa taget. Separationen har pågått för länge och nu är det dags att du låter mig gå vidare.

Jag vet att vi har haft våra duster. Vår relation var allt annat än konfliktfri. Jag upplevde ständigt att jag hade så svårt att nå fram till dig. Du var så upptagen och jag kände att jag fick anstränga mig mera för att nå dig än vad som egentligen är värdigt.

Och när vi väl fick kontakt fanns du egentligen aldrig riktigt där för mig heller. Visst ställde du upp vid ett par tillfällen men aldrig så mycket som jag behövde.

Så här i efterhand är jag smärtsamt medveten om jag förlorade mera än jag vann på vår relation.

Det var därför jag ville bryta. Jag har en annan nu, som verkar bättre och som är lättare att nå fram till - någon som förstår mig.

Men innan jag får gå vidare måste vi ha ett avslut. Nu har jag väntat sedan i november men du vill inte släppa taget.

I dag påstod du att övergångsbeviset var skickat redan i februari men du ljuger, Alfa-kassan.

Skicka mig mitt övergångsbevis, Alfa-kassan. Det är dags att släppa taget och gå vidare.